tag:blogger.com,1999:blog-8106271636510189636.post4299038416176154917..comments2023-10-15T13:55:54.645+02:00Comments on MOJO Lifestyle: Highs & Lowsmojohttp://www.blogger.com/profile/13038491345438514117noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-8106271636510189636.post-54866846730016009632009-08-22T11:37:46.466+02:002009-08-22T11:37:46.466+02:00Phu!
Jag ser fram emot det (att komma in i det......Phu! <br />Jag ser fram emot det (att komma in i det...)<br />Fattar inte hur du hann med allt första året! :)<br />Oavsett vad som händer senare, prio nr 1 just nu: att Robin blir frisk.<br />Hoppas att du och familjen mår strålande.<br /><br />Kramar<br />Momojohttps://www.blogger.com/profile/13038491345438514117noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8106271636510189636.post-45771668586604523612009-08-21T06:18:11.907+02:002009-08-21T06:18:11.907+02:00Du kommer in i det. Jag skrev tre böcker under Vin...Du kommer in i det. Jag skrev tre böcker under Vins första år, plus x antal artiklar, men det funkar ju inte "på schema" direkt utan det handlar ju om att jobba på bebisens villkor - och då välja uppdrag som det funkar att göra så med. Sedan är det väl också en konst att tacka ja till precis lagom mycket, och våga säga "nej tack" lite oftare. Det är svårt, men fördelen är att man då plötsligt finner sig göra mer av de saker man VERKLIGEN vill göra, på alla fronter. Viktigast: jobba kommer man fortsätta göra en stor del av resten av sitt liv, men bebistiden kommer aldrig tillbaka (inte med samma barn i alla fall). Och min förstfödde bebis är ju redan stor nog att gå i skolan (kindergarten), så den där tiden flyger förbi. Ser man det så är det ganska enkelt att prioritera. Kram!Camilla Porsmanhttps://www.blogger.com/profile/02587043763899019935noreply@blogger.com