Du e min man!

BOB!

Vem säljer slut sin bok på bokmässan?!!!!
Efter tre intensiva dagars jobb med att utbilda pur färksa BodyBalance Instruktörer masar jag iväg resterna av mitt jag ända till den kaotiska, ologiska, syresfattiga, ofengshuia bokmässan som äger rum i staden. Jag har ett MISSION: KÄRLEK!!!

Genom ett slögående, ofokuserat och oligiskt trögflytande folkvimmel pressar jag mig fram mot mitt mål.

DEN ÄR SLUT är svaret.

VA?! Ursäkta, slut? Ni e BONNIER, ni har för fan den största montern här med miljontals ex, va fan menar ni SLUT?

Innerst inne är jag Lycklig ändå. Bob Hanssons bok KÄRLEK är slutsåld på landets största bokmässa. Kvar finns tusentals ex om DETOX, Finn Lyckan, Coacha Dig Själv, Romaner, Veckotidningar, som alla REAS ut. Men boken om KÄRLEK har sålt slut. Jag tar det som ett vackert tecken. Heja BOB! En dag möts vi o då kommer det slå gnistor! Tills dess får vi nöja oss med dessa citat:



"Hur ofta ser vi inte bilden av oss själva i ett skyltfönster. Hur ofta fylls vi i det ögonblicket inte av en öronbedövande oro. LIGGER HÅRET OKEJ? TÄNK OM INTE!!! Och vi krafsar till skallen så diskret som möjligt. Om någon frågar vad vi håller på med skyller vi på vädret, svensktoppen eller kanske på den dåliga kvalitén på skorna.

Att erkänna att man är orolig nervös över att duga, just när man är det - går inte för sig. Möjligtvis senare, i en bakåtlutad generell pratstund åt det filosofiska hållet... Men mitt i detta skraja låtsas vi som NEJ DÅ och nöjer vi oss med att krympa ihop våra andetag dra in våra axlar och hålla tillbaks varje liten uns känsla som skulle kunna ställa till det...

Denna tillbakadragenhet är makaber.

Makaber med tanke på hur det började. Hur vi egentligen betedde oss när vi blommade ut ur våra mammors utploppsvidgade muttar. Den första tanken som slog oss var knappast undran om hur håret låg. Eller vad folk egentligen skulle tro om allt vårt klet och rödflammande axlar. Det var inte allt sådana saker vi tänkte på. Det var med ett stort himla vrål vi föddes. Ett vrål var det första vi placerade i världen och vi såg och vi vrålade och skrek och vi såg inte kloka ut och lagom var det inte tal om.

Sen någonstans på vägen tystnade vi




Varje gång du härmat perfektionen har du adderat ensamhet till den här världen - som så mycket hellre designar om sina skyddsrum än river ner dem.


Självcensuren är en omväg som mest leder till ett köpcenter när det i själva verket var stranden man var på väg till..."

Vart var du på väg? Kommer du ens ihåg?

Jo, man kan vara för frisk för att jobba, man kan ligga på sin säng och tänka ”här ligger jag och duger”. Imorgon är det MÅNDAG, då e jag LEDIG, det är min SÖNDAG. Jag ska gå upp sent, sitta o dricka kaffe på gatan o se människor stressa förbi. Men jag ska bara sitta kvar...

LOVE Jo