2009/05/27

Aggression Central


MO:

I DETEST being pregnant.
That´s it. Out in the open.
And some days are worse than others. Today was a "worse" day.
So bad that it made me feel aggressive.

Example? If someone had told me today: "Ohhh, I looooved being pregnant - it was the best time of my life!...." I would have responded with a COLD, LONG, HARD STARE, followed by a very chilling:
"Well, You need to get yourself a PROPER LIFE, then!!!"

With just over 1 month to go, I´m counting the days-the hours-the minutes, until my little Prince arrives. And once that miracle has arrived - sound and healthy - at least I know this is something that I will NEVER, EVER have to experience again...


.

10 comments:

Anonymous said...

Stackars dig!! Men tack för du påminner mig om hur det är att vara gravid för trot eller ej, man glömmer.
Jag ska be till gudarna (trots att jag älskar sol) att det ICKE blir värmebölja...då vill man svälja tungan!! (enda sättet att ge upp när fingrarna sväller upp till korvar och förlorar känseln..)
Matthew sa iaf att du var fantastiskt vacker idag när ni sågs! :-)
Kram MG

susanita said...

Tur att du inte träffat min granne, hon är en av dem som "Aldrig mått så bra som under graviditeten".
I hennes upplevelse känner jag inte igen mig, jag har aldrig känt mig så "svag", trött, orolig som under graviditeten och jag räknar, som du, ned till min lilla tjej behagar anlända. Den dagen längtar jag efter. Du uttrycker så väl vad jag känner. =)

O jag längtar till nästa maj då jag ska springa göteborgsvarvet och maken och tjejen ska vänta i "målfållan", ha,ha,ha.

Ha en solig och skön torsdag.
kram

mojo said...

Hahahahaha, I love you Malin!
Tack för din support!
Idag är en något bättre dag, då jag lyckades sova mer än 4h inatt... :)

Hoppas vi ses snart?
Pussa familjen
Love
Mo

mojo said...

Sus,
nej, din granne och jag hade nog inte bättrat på grannsämjan... ;)

Sååå skönt att höra att man inte är "ensam", ska du veta!

Nedräkningen går långsamt, sakta men säkert...om vi inte ses förr, så ses vi definitivt på nästa års GbgVarv!

Massa kramar
Mo

Helena said...

Hang in there...det är snart "över" och sen är det nedförsbacke med vinden i håret och en liten prins på armen - jippi! Stora kramar till dig, världens vackraste gravida!

mojo said...

Puss Helena, tack för dina fina ord!
:)
Mo

Camilla Porsman said...

Hihi, du aaaaanar inte hur fort man glömmer det där! :-D Okej, lite påminns man ju om man ser bilder från graviditeten, men sedan kikar man på sina små underbara telningar och undrar
1) Hur tusan blev de så stora så fort?!
och
2) Hrm, nog vore det mysigt med en liten till?
Och då lyckas man på något mysko vis automatiskt hoppa över sådana "detaljer" *host, host* som graviditetsillamående, graviditetströtthet, själva förlossningen (okej, mina var förhållandevis bra, men direkt skönt och mysigt är det ju sällan om man säger så), sömnlösa nätter i början när bebisen bestämmer sig för att det behövs femtioelva amningar och blöjbyten mer natt, gnäll kring tandsprickning, tvåårstrots... och så vidare.
Jag vet att det låter vansinnigt, men som MG säger: man glömmer. Faktiskt. Oavsett hur mycket "riktigt liv" man också har (och med jobb och två barn har man ju det).

Kramar!

mojo said...

Tack, Camilla...ja, det måste ju ligga någonting i det där-annars hade människorasen dött ut för längesen... :)))

Hoppas du mår finfint!

Kramar i massor
Mo

Anonymous said...

Jag älskar att ni är så ärliga när ni skriver, både Monika och Johanna!! :)
Det är det som får den här bloggen, till skillnad från många andra, att "hålla" och aldrig bli ointressant!
Hang in there, Mo! Du är en skön förebild som tillåter dej att känna det du känner även under graviditet.
Stora stora mentala kramar till er båda sköna bönor!

mojo said...

Tack härliga anonym, för ditt inlägg!

Kramar
Mo