Aaaaargggghhhhhh!!!!!

MO:
The leading subject in today´s GP was breastfeeding. You can read the full article here.
I was SO, SO MAD after having read it that my hands were shaking.
I have read the study that the journalist is referring to.
It does NOT investigate the effects of breastfeeding as a singled out phenomenon, but as one out of three "lifestyle"-factors. The other two are: smoking and living in a damp environment.
It does NOT show that breastfeeding on its own makes any difference to whether you get asthma before the age of 8. It does show that babies who were breastfed AND lived in a smoking free home, that did not suffer from dampness ran a slightly lower risk of having asthma. Hello?
Like one reader mentions in the comment field, there has not been any proof of a positive linkage between breastfeeding and not developing asthma in a large number of studies (with more subjects than in the BAMSE-study), but there has been strong linkage between growing up with smokers and becoming asthmatic.
What really freakin´upset me the most was the tone of the article, the "Breastmilk is Best" headline and the "wonderful": "Just understand that breastfeeding is all about not giving up".
WHAT?!
Oh, just like being overweight is just about not giving up, you mean?

It is hard enough being a new mother.
It is hard enough making the right choices - for you and your baby.
Besserwissers like said journalist should not be allowed to increase the pressure, especially when all "scientific data" is completely taken out of its context.

Added at 22.50pm (because I´m still that MAD):

"...Andra måste ta sig igenom månader av tårar, blödande bröstvårtor, tillägg och flera timmar långa amningssessioner, innan amningen funkar som den ska.
Men när det väl lossnar är det ofta värt varenda tår och tandagnisslan. Det är bara att inse att amning ofta handlar om att inte ge upp. Om att tro på sig själv. Och på sin förmåga att ge sitt barn det allra bästa."

Jo, tjena.
Det är lätt att förstå att den här ledaren är skriven av någon som inte har en ANING om hur det är när amningen INTE fungerar.

När du sitter där och gråter så hela kroppen skakar, riktigt fulgråter med ansiktet ihopskrynklat och sammandraget, med snoret hängandes under nästippen för att i nästa stund skrika rakt ut i förtvivlan och smärta i ett vrål som förvrider ditt ansikte och skrämmer vettet ur ditt hungriga barn som du för mot din såriga, blodiga bröstvårta och när smärtar skär genom ditt bröst och din kropp som tusen trubbiga rakblad och får dig att skaka och tänka "Gode Gud, när kommer detta ta SLUT?!", samtidigt som du HATAR dig själv för att du tror att du inte ger ditt barn det han behöver mest, näring och närhet, för det är ju det alla har talat om för dig: hur viktigt det är för barnets BÄSTA och barnets HÄLSA att du ger honom av mjölken som din kropp har producerat för INGET alternativ till detta är ju gott nog.... är det då, just i det ögonblicket som det "bara är att inse att amning ofta handlar om att inte ge upp" ?