Added at 22.50 (because I´m still that MAD!)

MO:

"...Andra måste ta sig igenom månader av tårar, blödande bröstvårtor, tillägg och flera timmar långa amningssessioner, innan amningen funkar som den ska.
Men när det väl lossnar är det ofta värt varenda tår och tandagnisslan. Det är bara att inse att amning ofta handlar om att inte ge upp. Om att tro på sig själv. Och på sin förmåga att ge sitt barn det allra bästa."

Jo, tjena.
Det är lätt att förstå att den här ledaren är skriven av någon som inte har en ANING om hur det är när amningen INTE fungerar.

När du sitter där och gråter så hela kroppen skakar, riktigt fulgråter med ansiktet ihopskrynklat och sammandraget, med snoret hängandes under nästippen för att i nästa stund skrika rakt ut i förtvivlan och smärta i ett vrål som förvrider ditt ansikte och skrämmer vettet ur ditt hungriga barn som du för mot din såriga, blodiga bröstvårta och när smärtar skär genom ditt bröst och din kropp som tusen trubbiga rakblad och får dig att skaka och tänka "Gode Gud, när kommer detta ta SLUT?!", samtidigt som du HATAR dig själv för att du tror att du inte ger ditt barn det han behöver mest, näring och närhet, för det är ju det alla har talat om för dig: hur viktigt det är för barnets BÄSTA och barnets HÄLSA att du ger honom av mjölken som din kropp har producerat för INGET alternativ till detta är ju gott nog.... är det då, just i det ögonblicket som det "bara är att inse att amning ofta handlar om att inte ge upp" ?