2009/02/05

First sign of LIFE

Mo:

Feeling a bit dizzy and up and down, still.

Last night when we went to bed, I was moaning to P about feeling hormonal and ugly. He stroke my belly and told me all the right things. I moaned a bit more, feeling low and down and uncomfortable - very far, far away from being "a happy, glowing pregnant person"...and just as I stopped talking...BAM! A KICK!

It was so distinct even P could feel it! Wow! I wanted to cry, it was such a big moment. Here I was, complaining about not feeling at home in my new body and suddenly "Bebblina" had enough... It was like she was saying:

"STOP bloody moaning - you have a person growing inside your belly, for God´s sake! Grow up!"


It was comical. And suddenly everything felt great. February 4, the day we both felt Bebbelina for the first time....

Highlights of today:

- had a great meeting with a new collaboration for InCycle. An exciting opportunity for my company.

- hearing from Barncancerfonden and the latest details on "Spin of Hope". On March 28 I´ll be presenting a class, live-wire, across Sweden to numerous people and numerous centers. The goal of this charity spin is to raise 1.000.000 SEK in one day for Barncancerfonden. Do you want your center to participate? Contact Billy Ydefjäll on: billy.ydefjall@barncancerfonden.se for more details.

- recieving my new phone, a Nokia79, with a 5 megapixel camera and a 4GB internal memory card... Finally, you will have better mobile phone photos on MOJO. :)







Mmmmm.... a nice 24h, actually.



.

5 comments:

Anonymous said...

Visst är det härligt! Snart kommer det inte gå en dag utan att den lilla gör sig påmind. Apropå kroppens förändringar... I know... Vissa dagar är det tufft men man lär sig leva med det som så mycket annat. Innan du vet ordet av är bebis här och då kommer du, tro det eller ej, sakna att få vara lite tjock om magen. =)

mojo said...

Det är så härligt och väldigt, väldigt overkligt...fortfarande....
hahahaha, ja så kommer det att bli: hipp som happ är Bebbelina här...och då går väl ljuset upp...om inte förr... :)

Kramar
Mo

Helena said...

Ryser... VIlken känsla! Så glad för din skull..!

Anonymous said...

Åh, jag blir så himla glad när jag läser om din upplevelse. Första sparken... Vilken grej! Och i precis rätt tidpunkt. :)
Stor kram från ÖStersund

mojo said...

Helena-det var utomjordiskt... :)

Jenny-timingen var SÅ komisk!

Där fick man för sin "Kopernicus"-inställning: "me, me, me, me-jorden snurrar kring MIG"...

Det här handlar ju trots allt främst om den lilla/lille krabaten som håller på att växa fram därinne... :D

Kramar
Mo