2009/07/12

One step forward, two steps back..

MO:

...that´s what it felt like this morning...
Some areas of my body have healed really well by now and feel like they are on their way back to normal, however I noticed already last night that my left breast was starting to feel incredibly sore whilst breastfeeding.
After a tough night - Robin didn´t fall asleep until 2am, the poor soul had the hickups, threw up twice and was therefore hungry and agitated most of the evening - I woke up this morning with a throbbing, sore and very hot left breast. A plugged milk duct.
I cried my way through the first feeding of the day. And not the silent kind of still crying. We´re talking full on crying with sound effects included. The pain was undescribable. A 10 out of 10. Just to put it into perspective: the delivery of Robin went up to a 9 at the most - on the same pain scale...

I´ve treated the breast all day with alternating heat and ice. I´ve also continued breastfeeding on the sore side and it´s slowly gotten a little bit better...

It sort of gives a whole new meaning to the saying: "Pain is temporary" (and I´ve added my own ending: "...and the reward lasts forever...")



Robin - the Reward that lasts forever...

.

7 comments:

mary said...

Du skriver så vackert, sårbara Moder Monika.
Så vackert att tårar rullar nerför mina kinder.
Denna första tid är för att make sure you´re never gonna leave him. You´re gonna stay along his side along his road. Your mission in life. LIFEGUARD.
Så vackerrt. Villkorslös kärlek.Du är ingen "dålig" mama om du adderar tillägg inför natt målet- då ser du exakt vad han får i sig, och antagligen sover han mätt o belåten många fler timmar i sträck. Dessutom får papa Peter en större närhet till ert knyte- som lika bra feeder. Vissa sa att, när amningen started to workout just fine, it was time to quit. Man är inte mer än människa. Njut o var förnuftig. Många kramar mama mary

Helena said...

Pain is just weakness leaving your body...var det någon som sa.
Du är så vansinnigt stark M, och Robin är så fin så att jag blir tårögd...vilken liten prins!
Många kramar till er!

susanita said...

åh, mjölkstockning, låter inte trevligt alls. Skönt att det verkar som det släpper lite iaf.
Lille Robin är ju så fin så hälften vore nog.
Här händer ingenting,Pyret är en riktig ockupant!
kram från en otålig sus

mojo said...

Tack vackra kvinnor!
Mary-det känns sååå skönt när en annan kvinna tar upp frågan om mjölktillägg! Robin får extra tillägg eftersom han visade sig vara en "långammare" (och efter amningspass på över 1h höll mina bröstvårtor på att trilla av...).

Helena,
jag hoppas verkligen inte att mina berättelser avskräcker från framtida bebisäventyr?... :)

Sus,
tala om för Pyret att vi ALLA väntar med spänning och VERKLIGEN ser fram emot hennes ankomst! :)
Heja Pyret-kom ut nu!

Varma kramar,
Mo

Anonymous said...

Jag blir galen pa denna amningshets som verkar rada i Sverige. Bor i USA och har ar det inte sadan hets (kanske for att man bara har 3 manaders mammaledighet). Fungerar det sa bra, om inte (vilket ar ofta) sa finns tillagg. Nar min son foddes sa borjade vi med amning/ pumpa och tillagg. En bra mamma ar en en frisk och lyckling mamma!

Magnus said...

Härlig bild!! En liten bebis-boll:) Det finns säkert ett yoga-pose-namn på det- visst?

mojo said...

TACK för ditt inlägg -
yes, amningshets är rätta ordet.
Vilket är intressant då hetsen bygger på att öka barnets resistens med hjälp av mammans antikroppar... ändå är Sverige ett av de mest allergi- och astmadrabbade länderna i västvärlden...

Tack härliga Magnus!
Jag har döpt positionen till "Robinasana"! :)

Kramar
Mo