Anyone who has lived with a child suffering from colic knows what I´m talking about...
At night you want to jump from a bridge, slash your wrists, or shoot yourself, because you feel so worthless,small and pitiful when you cannot ease the pain from the most precious thing in your life.
In the morning it´s a new day and you enter it full of hope and wishes that today is the day when the tears have dried up and the excruciating waves of pain shooting through the little body has finally decided to ease off. The day when you can start fresh and find the baby bubble without the worry or the trips to the hospital.
Maybe today is that day.
.
6 comments:
Stackars liten R!!! Jag håller tummarna för att igår var hans sista natt med magont!!
Det är så frustrerande att inte kunna överta eller mildra deras smärtor när man så självklart skulle...
Kram och hälsa!
Malin G.
Tack Malin!
Under över alla under, ikväll somnade han vid 21-tiden och sover fortfarande(!!!) nu klockan 23.00... Det har inte hänt EN enda gång under hans kolikveckor. Det är givetvis för tidigt att säga att det har vänt, men gu vad skönt att han inte har PANIKONT, som han brukar ha vid den här tidpunkten...
Kramar till dig & familjen!
Mo
Monika,
det finns något som kallas för knip & skrik droppar och även något som heter Minifoam som Du kan få recept på hos barnmorskan och sedan hämta ut på apoteket.
Med hopp om lättnad för er,
Zelda.
Med risk för att komma med tips nr 537 miljoner, men vi fönade (ja du läser rätt)Felix försiktigt med hårfönen (inte för varmt). Det gjorde att han slappnade av. Det blir som en varm vindmassage :) Hoppas att det snart ger med sig för det är verkligen "helvetet" på jorden.
Kram från Catrin
Jag kommer ihåg.... vår Isac hade kolik och jag satt i sängen och grät på nätterna ,av frusteration och känsla att han inte tyckte om oss...Dammsugaren gjorde honom lugn;-) den fick gå varm på nätterna i några månader. På Nike-conventet-01 var Isac tre månader och vi gruvade oss över hur det skulle gå att bo på hotell( utan dammsugare;-)) Då blev det hårtorken på golvet tills vi insåg att det hade vänt. Han sov bra och blev lugn utan brus.
Jag vet vad du(ni) går igenom och förstår att det känns tröstlöst men det vänder snart. Tre månader brukar vara riktmärket så håll ut. Jag beundrar Dig för att du ser R som den lidande i det här, själv såg jag bara mig själv som ett offer-märkligt..
Snart kommer en ny fas, en mer rofylld och då du(ni) kan njuta på riktigt. Varma kramar till er!
/Katarina Skanderby
Zelda, Catrin & Katarina,
tusen tack för era inlägg och tips.
Bara vetskapen om att andra föräldrar vet exakt vad man pratar om gör att kolikbördan känns "lättare" att bära...
(att läsa statistiska siffror om hur många barn/föräldrar som drabbas är inte alls samma sak).
Robin får Sempers magdroppar sen 12 dagar och kroppskontakt funkar okej i vissa lägen...(tur att man har kört några vändor med kettlebells och vikter i gymet - för det är bära, bära, bära...)
Febertermometer och kateter är sista utvägar för att hjälpa honom att få ut MÄNGDER med luft som sitter fast.
Fönen testas ikväll! :)
Vi är inne på 3:e veckan nu. R är 5 veckor gammal. Fortsättning följer...
Varma kramar
Mo
Post a Comment