2009/05/07

Mini-me

Mo:

Do you know what I miss?

I miss going out for a 10k run and feeling like I´m flying.
I miss being able to go into more or less any shop, try on a size 36 and see it fit perfectly.
I miss being able to roll over in bed without feeling like my intestines (OR my baby) will fall out.
I miss feeling hungry. How little space can my stomach really have these days???
I miss being the one "in charge" of my body, instead of being controlled completely by a very tiny human being, weighing less than 2kg. (The same little human being that seems to think that the belly button is a secret door, a pathway and a short cut out - to freedom...)

I know it will all be worth it in the end. And I can´t WAIT to meet him. The new love of my life. The addition to my little family.
But today is just one of those days...

.

7 comments:

Anonymous said...

Jag förstår helt och fullt hur du känner! Jag hade oxå dessa dagar och vet du vad Monika! De är kanon! För det är dessa dagar som gör att vi klarar förlossningen (kan det finnas ett tydligare mål?). Annars kulle vi väl springa omkring och vara gravida för jämnan....

I morgon är en annan dag :-)
Stor kram från Catrin

Anonymous said...

Jag förstår dig till fullo!
Är också gravid instruktör som älskar att träna och ha kontroll över min egegn kropp. Har inte kommit lika långt som du i graviditeten och längtar tills de första sparkarna kommer som en bekräftelse på att det verkligen finns något i magen, för just nu är jag mer eller mindre bara svullen oh plufsig, en icke angenäm känsla. Jag älskar och väntar på "resultatet" av min graviditet, men måste man älska "processen" för det?

Det där med att "jag har aldrig känt mig så vacker innan" stämmer då inte överens med min graviditet, men som tur är verkar utomstående tycka att man är desto vackrare.

Nu kommer din bebbe snart och då är du inte långt borta från forma glansdagar.
Hang in there!

mojo said...

Hej Catrin & anonym!

Tack för era kommentarer, det är så skönt att veta att man inte är "den enda i världen" om dessa dagar, tankar och känslor...
Catrin, förstår precis vad du menar, för redan nu håller det på att byggas upp en ofattbar mental styrka inombords..."Tänk när det ÄNTLIGEN är dags-då minsann!..."

Anonym, GRATTIS till din graviditet! Det är verkligen en resa där man lär känna både sig själv, sin kropp och inte minst sin bebbe väldigt väl på vägen.
Första sparkarna kände jag först i vecka 19 och min mage hittade inte sin gravidform förrän runt vecka 24-25, innan dess var jag mest bred...(nu står den rakt ut istället..) :)

Kramar till er båda,
Mo

susanita said...

underbara du! Du uttryckte precis så som jag kände det igår, ha,ha.
Min lilla tjej känns också som en utbrytardrottning, att naveln kan vara så öm... O idag har hon jazzat loss i bilen på väg till jobbet, shake that booty! ;D
O tänk, springa, suckar längtansfullt.
Ha en superskön helg!
kram-kram

mojo said...

Sus,
nu räknar man dagarna, eller hur???
Det är en grymt härlig (och ibland frustrerande) känsla att somna OCH vakna till "den inre dansen"...

En sak till som jag saknar:
- att kunna borsta tänderna eller äta mat, utan att gå omkring med rester av ovanstående på magen resten av dagen...hrrmmm... :)

Kram på dig och lill-tjejen!
Mo

Helena said...

Oj vad rörd jag blev av det här inlägget...jag är så glad för din skull M! Ser så mycket fram emot att få träffa det lilla livet sen, är säker på att han kommer att vara helt bedårande och värt allt du måste avstå...och det vet jag att du också är. Stora kramar till er båda!

mojo said...

Helena,
bamsekramar till dig!
Kanske att vi får chans att ses i höst, så att du får träffa "Putte" live! :)
Sthlm eller Dalarna, vem vet?
Hoppas att du hade det störtmysigt när du var hemma på besök,

Love
Mo